Jag har lite fint hintat om höga vågor från sidan på öppet hav som överraskade oss och jag skojar inte när jag säger att jag fick panik!! Jag är ju ganska ny i seglarvärlden så det var en hemsk upplevelse. Sen förstärktes det ju av saker som flög i båten för vi inte förberett ordentligt, räknade ju inte med det. Och det är en underdrift att säga att jag "fräste" till Svante att göra något..haha... Han kan ju inte gärna påverka vädrets makter!!
Jag har också av en konstig anledning haft fruktansvärt svårt för när vi seglar och båten pressas ner av vinden på sidan....likadant där...panik! Jag vet att båten inte kan välta, Svante har berättat och det är logiskt men hela min kropp säger något annat...Jag har till och med känt mig orolig för om jag någonsin kommer vänja mig eller skulle min rädsla och mina panikkänslor kunna sätta stopp för våra planer??????
Jag har senaste dagarna läst om segling i teori och jobbat mentalt med detta på ett sätt jag faktiskt inte kan sätta ord på....
Så kommer en dag som denna. Solen skiner och det blåser till en början lite lagom, mellan 6-9 m/ s västlig vind tyvärr eftersom vi behövde gå neråt nu för att komma hemåt.
Det betyder just att både vågor och vind skulle komma från sidan. Vi valde att gå inomskärs. Men även om man gör det så finns det sträckor som är öppna till det öppna havet. Detta har inneburit en dag med segling där båten pressas ner på sidan, vilket funkade bättre än någonsin, jag kunde slappna av och lita på båten. Äntligen! Det innebar även vågor från sidan...Jag följde vågorna och andades lugnt och kände efter hur båten betedde sig och jag följde båtens rörelse istället för att kämpa emot.
Ja, sammantaget är jag så nöjd med mig själv idag och jag känner att det här är rätt trots allt, jag fixar det. Och nej jag är inte naiv, jag vet det kan bli mycket värre.... Men det här är bara början och vissa saker kan man aldrig förbereda sig för men jag tänker inte heller strunta i min dröm och plan för att jag inte vågar testa! Aldrig!!
Ja, jag är envis.....:-)
Visst låter det bra....nu igen...
Men!!!!
Trots att du nu kanske läser:" jaha nu fixade hon det med åååå vad bra och vad härligt de har" ...., så ska du veta att det dessutom är en kamp!
En kamp med att hålla en stressad hund lugn. Hon tycker det är jobbigt med vågor och när båten lutar....och Coccos kan inte läsa och förstå teorin bakom segling, hon "bara" känner.
Varenda muskel i kroppen jobbar hos oss alla för att parera de vågorna på 1,5-2 m som kom från sidan.
Sen kom det även några vågor som var högre än väntat som fick våran 9 ton tunga båt att röra sig som en liten träbit på vågen!!! Det tyckte till och med Svante var jobbigt och han är lugn i det mesta hela tiden.
Jag har tagit ut och tagit in segel i en hel del vind och det har hängt sig, tampar slagit knut på sig själva....ja kort och gott har jag ont i muskler jag inte trodde jag hade.
Men hallå!! Varför gör vi det här då??
Jo, för trots att dagarna med segling inte alltid innebär skön segling med länsvind och inga vågor så är det så fantastiskt skönt när vi har lagt till efter en "stökig" dag och lugnet lägger sig. Att känna att vi klarat det och känslan i både kropp och själ...ja den är obeskrivlig.
Att sedan stå här på toppen av en ö mellan Lysekil och Marstrand som vi gjorde nyss, efter en omtumlande dag som denna, och se solen gå ner på ena sidan ön och månen lysa upp på andra sidan....ja då är det nästan så att vi skulle kunna bli djupt religiösa :-) 
Man vill inget hellre än att tacka någon för dagens äventyr och den lycka som man känner där och då......
Och plötsligt är det stora problemet hur vi ska oss ner från toppen på ön igen :-D
Nä, nu har vi varit tillräckligt djupa...dags för kortspel ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar