torsdag 30 oktober 2014

Att det självklara ska vara så svårt……att det är så lätt att säga ja till andra men så svårt att säga ja till sig själv

Känns lite Nalle Puh med den titeln på detta inlägget :-) Haha…finns nog lite risk att detta inlägget är lite Nalle Puh ;-)

Nu är det länge sedan jag skrev och anledningen är väldigt enkel egentligen….det har funnits mycket kul att skriva om, som vårt besök hos Svantes son, Elias i Oslo för snart två veckor sedan….med höjdpunkten på Kon-Tikimuseet…en skön kväll på båten som höll på att sluta med att jag i min tankspriddhet höll på att elda upp båten…och mycket mer.
 På Kon-Tikimuseet i Oslo. Kon-Tikiflotten är bakom oss :-)
Men….som alltid när det hela tiden händer mycket och anledning till att jag inte skrivit har varit att jag inte har fixat det på grund av värk, så blir det till slut dessutom svårt att veta vart man ska börja. Hur som helst börjar jag NU!

Visst har jag tidigare signalerat om hur bra det har känts efter operationen och det gjorde det…toppen verkligen!! Ända tills jag, 2 veckor efter operationen hade bestämt mig för att kasta mig in i pluggandet igen. Termin 3 på specialistsjuksköterskeutbildningen i psykiatri. Termin 3 och 4 handlar kort sagt mycket om att skriva D-uppsats och göra en studie, förstå olika studier och hur man skriver vetenskapliga studier. Statistik och en massa annat. Jag har verkligen velat göra detta….kanske låter konstigt men faktiskt så har jag det. Efter 3 veckors försök att plugga har jag kunnat se ett mönster….jag har pluggat på så mycket jag kunnat måndag, tisdag och sedan har onsdagen varit i skolan….resten av veckan har jag sedan upplevt "bakslag" som jag har kallat det……Vid en stunds reflektion i bastun med Svante i söndags så insåg jag själv att det är inte bakslag jag haft….jag klarar inte detta just nu, min kropp mår inte så bra som den kan. Jag nämnde det för Svante att om även denna veckan skulle bli likadan så skulle jag hoppa av (göra uppehåll)…."Skulle du klara av att göra det?"frågade Svante då. Mitt svar dröjde…skulle jag verkligen klara det? I mitt huvud började jag tänka vilka som skulle kunna bli besvikna….På måndagen när jag satte mig, kände att jag hade en bra dag, så kände jag ganska snabbt att jag behövde vila. Kroppen sa till….så frustrerande!! Jag hann ju inte fatta vad jag hade läst förrän kroppen behövde en paus!!
För dig som inte känner mig så kan jag säga att jag är rätt envis när jag har bestämt mig för att göra något….kan sätta mycket annat åt sidan bara för att det inte ska bli ett "nederlag".
Men när jag satt där och kände så, ja då kunde jag bara konstatera att det hela egentligen var solklart….Det går inte!! Då började huvudet jobba på högvarv och vänner kontaktades för att "bolla" med eftersom Svante var på jobbet….Tänker jag rätt nu??
Minneslunden på Blåsut, fantastiskt ställe för reflektion och insikt av vad som är viktigt i livet. Tack pappa!


Jag har ju hela tiden hävdat att efter operationen så skulle jag ha en nystart!! Är det inte då mer än rimligt att stanna upp och reflektera över hur saker och ting fungerar i denna nya situation?? Dessutom är det väl inte mer än rätt att bryta gamla mönster…passar väl som bäst vid en nystart ;-) Ju mer jag tänkte och pratade med andra så kunde jag inte motivera varför jag just nu skulle försämra min så viktiga rehabperiod för något som jag inte måste ha och som jag om några år inte kommer ha särskilt mycket användning av när vi lämnar landet??? Kunde inte på något sätt längre se varför jag skulle vrida mig ut och in för detta. Kroppen talade tydligt till mig. Jag har ju med hjälp av MIMY ( Mindfulness och MediYoga) tränat mig i att ha tillit till att min kropp säger till vad den behöver om jag bara lyssnar….
Kommer kroppen sedan i bättre form och saker faller på plats så finns ju utbildningen kvar och de 2 terminer jag har läst hittills har ju inte varit bortkastade precis.
När jag väl hade bestämt mig så kände jag mig så lättad!! Jag orkar hjälpa till med små saker hemma i vardagen, vilket jag inte heller fixade innan…vilket kändes väldigt fel mot Svante som jobbar heltid att han ska göra allt här hemma. Det känns skönt att kunna göra lite jag med.

Som pricken över i:et så kan jag även idag, tre dagar efter mitt beslut, meddela att jag har ägnat mina dagar mycket åt att gå promenader för att få rörlighet i bröstryggen samt Yogat förutom lättare hushållssysslor och trots detta nu kunnat klar mig på endast en värktablett idag!!! Jag behöver fortfarande 2 till natten men det är ändå bara tre stycken jämfört med minst 13/dag för lite drygt en månad sedan!! En av mina förhoppningar med operationen :-) Känns fantastiskt!!

Med facit i hand kan man ju undra varför är det så förbaskat svårt att säga JA till sig själv??? Nästa alla gånger så ligger ju motståndet hos oss själva…där vi tror oss veta vad andra ska tycka och hur de ska reagera…..men sällan är det som vi tror! Dessutom kan jag ju dessutom egentligen undra vad det skulle ha för betydelse egentligen om någon skulle tycka och tänka som vi tror?? Det hjälper ju inte mig ändå att göra något som jag mår dåligt av eller inte så bra som jag skulle kunna….

Jag avslutar detta, dagens inlägg som bara handlat om mig ( men som såklart påverkar familjen massor) med att konstatera att jag är så nöjd och stolt över mig själv….jag valde mig och min familj!  <3
Jag inser dessutom, jag menar förstår i varenda liten cell, att det inte är ett nederlag utan att mitt val är en styrka :-)

Ha en fantastiskt skön kväll i kylan!
….hur det gick med båten som jag höll på att elda upp?? Jo, det gick fint….jag var bara lite slarvig med att sätta en fotogenlampa lite väl högt upp för att jag lättare skulle kunna tända den och i min tankspriddhet så glömde jag ta ner den när jag hade tänt den….det luktade bränt och blev lite svart i taket….suck….men ja….jag får säga som Svante sa;" det gick ju bra! Inget blev förstört".
Nu ser jag fram mot att kunna vara ännu mer närvarande så inte det händer igen när jag nu inte behöver känna att huvudet försöker luska ut hur jag ska reda ut skolan just nu ;-)


Jag andas, jag ler, jag är otroligt lycklig…




Vår Black Pearl i höstsolen idag….

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar