måndag 10 november 2014

En annorlunda fars dag….. när "far" i detta huset får välja

I går var det dags för oss att fira alla pappor i vårt mörka november. Du kanske precis som jag inte längre har din pappa i livet och saknade blir så klart extra stor en dag som denna….Ett ljus i vår vackra minneslund och några tårar, samt glada minnen fick min pappa av mig och Svante igår innan vi gick hem till barnen och det var dags att fira far i vårt hus, Svante :-)
Självklart ringde han även sin far och grattade honom så mycket innan det blev marängsviss till lunch!!! Jajamen….så blev det när Svante fick välja ;-) å vänta lite….det räcker inte med det!! Sedan packades det ihop med tapas rester från lördagen och ner till båten gick vi när Noah och hans kompis hade åkt till Göteborg. Haha…jajamen, det var dags att äntligen kasta loss igen!! I november!!! Helt galet ljuvligt!! Men så blir det om pappan här hos oss får välja vad han helst vill göra. Det var inte precis någon trängsel med båtar ute på Vänern så här den 9 november men oj så vackert det var när det skymde. Tyvärr var det helt vindstilla så det funkade inte att segla utan vi fick gå för motor de knappa 7 distansmeter till Sikhall som vi hade planerat för. Vi åkte ut strax innan fem på eftermiddagen och bara 30 minuter senare var det riktigt mörkt. Det tog ca 2 timmar så lite glögg i detta vackra och sköna ögonblick som det faktiskt var, varje minut hela vägen!



Vi hade hoppats på att det fortfarande fanns ström på bryggan det hade väl kanske varit lite väl bra ;-) Men med raggsockar, glögg och fotogenlampor så var det mysigt och absolut okej….mer än okej när det nu trots allt är så att vi befinner oss i Sverige och det är November!!

När jag jobbar med mindfulness så använder man sig av olika "attityder" för att träna förhållningssätt till livet b.la. En av dem är acceptans. Acceptans, kanske är en av de svåraste attityderna för många av oss människor. Det är givetvis inte den minsta konst att acceptera goda förhållanden. Ordet skulle kanske aldrig ha kommit till om det bara handlade om det. Men att acceptera och våga se verkligheten som den är när du är övergiven, sårad, när du vill fly bort från det onda när nuet förtär dig - det kräver sin övning.
Under det senaste året då jag har levt med mycket smärta så har jag fått möjligheten att träna på detta ordentligt. Det är självklart svårt när något är riktigt jobbigt, det är ju något som behöver tränas kontinuerligt och man alltid kan bli bättre på men jag har blivit så mycket bättre på det och vi försöker tillämpa dessa olika attityder så mycket vi kan på olika saker…..Framför allt när det det handlar om att vi faktiskt helst skulle vilja vara någon annanstans än där vi är men vi vet att det inte är möjligt nu….ja, då får vi så klart acceptera att det är så…och det är först när man verkligen acceptera att det just nu är som det är, oavsett om jag gillar det eller ej, som det öppnar sig massvis med möjligheter att se saker på ett annat sätt och kanske skapa sig något som man tycker är så roligt, bra som möjligt med de förutsättningar som finns precis just nu.

Varför skriver jag om det här, nu?? Jo….det är klart att vi så här i ett mörk, blött och rått november helst skulle vilja vara någon annanstans, ja, helst ha börjat vårt äventyr i värmen på båten som väntar om några år…men just nu så går inte det så det är ingen idé att bara gå å längta hela tiden utan att faktiskt se vad vi kan göra här nu, med de förutsättningar vi har för att skapa en så hög livskvalitét som möjligt med mycket feelgood :-) Det är precis vad vi valde att göra igår när vi gav oss ut med segelbåten. Vi har inte ångrat det en sekund under dygnet vi var ute. Vi hade lätt kunnat stanna lite till….men nu passade inte det denna gången men vi hoppas kunna åka ut snart igen om det inte blir en massa minusgrader, is och snö ;-)

Ibland finns äventyret närmare än vi tror ;-)

Ha en skön måndagskväll!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar