Varför skjuta upp allt?? Det närmar sig…..

Gick upp med Svante i morse som ska jobba hela helgen…vi tog en kaffe innan han skulle åka och samtidigt som han skulle cykla iväg så passade jag på att ta en morgonpromenad med Coccos…..En morgonpromenad som inte ens hon verkade tycka var särskilt skön…Det blåser ju halvstorm och plötsligt började snöflingor singla ner och kallt är det…..MEN!! Å andra sida så kommer det ju faktiskt att bli desto skönare att sätta sig på flyget på onsdag, mot Lissabon för att möta våren några dagar :-)

Det har hela tiden känts som att det har varit långt fram men marsmånad har rusat fram…Det har hänt och händer mycket på mitt jobb, jag har varit på 3 utbildningar (DBT; MediYoga vid depression & fördjupning av MIMY), beställningar ramlar in på malas halsband (till och med en yogastudio i Oslo har nu beställt 10 stycken efter att ägaren köpt 1 till sig själv….), Svante har hållit i utbildningar i HLR flera kvällar i veckan på skolor och förskolor i Trollhättan och nu är det bara 4 dagar kvar…..

Egentligen hade vi först bara tänkt att åka själva som vi gjorde till Budapest förra året….men sedan kände vi att det vore kul att göra något med våra 3 barn också….Visserligen har jag haft en tanke om att vi nästa år när jag fyller 40, skulle åka iväg ihop med barnen samt min mamma och bror….Men så kände vi lite nu att varför vänta? Vi vet ju inte alls hur det ser ut nästa år….Elias har redan flyttat hemifrån och jobbar i Oslo, Oliver tar studenten i år så vi vet inte än om han jobbar med då…..och mycket annat vi faktiskt inte vet…..Dessutom hade min bror och jag planerat en sådan här resa ihop när vår pappa gick bort för snart 5 år sedan…men tyvärr på grund av saker vi inte kunde påverka då så blev den inte av…..och nu gick även farfar bort…Familjen krymper….Varken Svante eller jag har någon stor släkt och min kära mamma har på ganska kort tid förlorat både sin man och båda sina föräldrar…..hon var dessutom den som fanns närmast farfar och hälsade på honom mest….så varför ska vi skjuta upp något som vi kan göra nu? Och skulle det vara så att det funkar att åka i väg nästa år och fira min 40 års dag, ja då kan vi ju alltid åka igen ;-)
Sedan min pappa gick bort har jag haft en dröm om att göra detta med mina barn, mamma och bror…Svante och jag hade inte träffats då utan först året efter….och att göra det nu och dessutom med två fantastiska människor till som nu finns i vårt liv, Svante och Elias….ja det gör det hela så mycket bättre…

Livet har lärt oss att det är dumt att skjuta upp för mycket som man vill och drömmer om…..vi vet aldrig vad som väntar….det är dessutom inget som händer av sig själv utan man måste aktivt bestämma sig för att göra saker man drömmer om och längtar efter, för att de inte ska gå förlorade…..Det största motståndet som finns hos oss människor för att genomföra drömmar och liknande ligger hos oss själva….En fråga som är bra att ställa sig själv är: "Lever jag det liv jag vill leva och fullt ut?" Om inte…."vad är det som hindrar mig?".

Ofta kan vi göra saker och ting annorlunda, prioritera annorlunda om vi vet vad vi vill och vad som faktiskt hindrar oss från att genomföra det.

Med detta önskar jag er en härlig helg i blåsten….
Vår helg består av jobb och hockey för Svante medan jag kollar närmare på Lissabon, går promenader, mediterar, gör halsband och kollar hockey såklart jag med ;-)
Vilket låter skönast ;-)